Provfiske – så vet vi vad som finns i sjön
Artlistorna och fångsttabellerna här bygger inte på rykten utan på standardiserade nätprovfisken i SLU:s register NORS. Så går ett provfiske till, vad siffrorna betyder – och vad näten missar.
Senast uppdaterad 27 september 2026
Så går ett standardiserat provfiske till
Metoden beskrivs i Fiskeriverkets "Standardiserad metodik för provfiske i sjöar". Man använder Nordiska översiktsnät: 30 meter långa, 1,5 meter djupa och uppbyggda av tolv sektioner på 2,5 meter med olika maskstorlek, från 5 till 55 millimeter. Sjön delas in i djupzoner (0–3, 3–6, 6–12, 12–20, 20–35, 35–50, 50–75 och över 75 meter), och i varje zon läggs ett bestämt antal nät på slumpvis valda platser – ungefär i proportion till hur stor del av sjöns volym zonen utgör. Näten sätts mellan klockan 17 och 19 och tas upp nästa morgon mellan 7 och 9, så att de fiskar över skymning och gryning. I djupa sjöar läggs även flytande nät i den fria vattenmassan.
Varför i juli och augusti?
Provfisket görs i slutet av juli eller i augusti. Då leker ingen fiskart i svenska insjöar, vattnet är i regel över 15 grader och årsungarna är stora nog att fångas – så att resultaten går att jämföra mellan år och sjöar. Det betyder också att djupfördelningen på sjösidorna här gäller sensommaren.
Fångst per nät
Fångsten räknas per ansträngning, där en ansträngning är ett nät under en natt. "Fisk per nät" är alltså hur många fiskar ett nät fick i snitt – ett mått på hur tätt fiskbeståndet är. Sjösidorna jämför bara provfisken med Nordiska översiktsnät; äldre nättyper redovisas men ingår inte i jämförelserna.
Vad näten missar
Nätprovfiske ger inte en helt rättvis bild av alla arter: bottenlevande arter som lake och sutare, och de allra minsta fiskarna, är ofta underrepresenterade (Länsstyrelsen, med hänvisning till standarden). Den största maskan är 55 millimeter, så riktigt stora gäddor och gösar fastnar sällan – "största uppmätta fisk" på sjösidorna här är inget sjörekord. Och provfisket visar var fisken finns, inte hur lätt den hugger på ditt bete.
NORS – registret bakom siffrorna
SLU:s databas för provfiske i sjöar, NORS, har varit i bruk sedan 1992 och innehåller data från omkring 10 000 provfisken i ungefär 3 900 sjöar. Det mesta kommer från nationell och regional miljöövervakning, men även kommuner, universitet och fiskevårdsområden lämnar in provfisken. Datan används bland annat för att bedöma sjöarnas ekologiska status. Kartan här visar 3 971 provfiskade vatten; för de 500 som har egen sida visas fångsten per nät, art och år och varje uppmätt fisk. Provfiskedata: Nationellt Register över Sjöprovfisken – NORS. 2026. Sveriges lantbruksuniversitet (SLU), Institutionen för akvatiska resurser. http://www.slu.se/sjoprovfiskedatabasen [2026-09-27]. Data tas fram inom samordnad svensk miljöövervakning.
Vanliga frågor
- Är provfiskedata tillförlitlig?
- Ja, för det den mäter. Metoden är standardiserad och datan kvalitetssäkras av SLU inom miljöövervakningen. Den underskattar bottenlevande arter och riktigt stor fisk, och den säger inget om hur lätt fisken hugger.
- Varför saknas min favoritsjö?
- Alla sjöar har inte provfiskats – urvalet styrs av miljöövervakning och lokala undersökningar. Saknas en sjö betyder det att den inte finns i registret, inte att den saknar fisk.
- Varför fångades bara en gädda när sjön är känd för gädda?
- Översiktsnäten fångar gädda dåligt: den står stilla i vegetationen, och de största fastnar inte i maskor på högst 55 millimeter. Jämför därför gäddförekomst mellan provfisken, inte med sportfiskets fångster.